Anna-lena’s blogg

Att operera ögonen har jag varit lite sugen på ett tag. Men bara tanken på att någon ska bränna med laser i mina ögon har skrämt och skrämmer fortfarande skiten ur mig. Men nu har jag tagit mig i kragen och bokat tid för undersökning. På onsdag nästa vecka får jag veta om mina ögon är opererbara (är det ens ett ord?)
Läskigt? Fruktansvärt!

Idag skulle jag ha tränat. Så blev det inte. Ju längre arbetsdagen löpte, desto mer konstig började jag känna mig. Nu sitter jag i soffan, med stickig hals, trött och fryser. Om det beror på sömnbrist i helgen eller begynnande förkylning låter jag vara osagt. Jag vågade hur som helst inte träna.

Galet mycket på jobbet, gör att jag verkligen inte kan vara sjuk. Det låter som en klyscha, men det går INTE… jag får inte vara hemma så mycket som en timme som det ser ut just nu. 

Förutom det mina vänner så sliter herr K på med rusten, jag bidrar inte med mycket för stunden. Men det går framåt, saaaaakta men säkert. Ska bli så skönt när jag har ett kök igen, trodde inte man kunde sakna en spis och ugn så evinnerligt mycket.

Idag har jag bokat biljetter till premiären i morgon, jag och underbara vännen T ska äntligen få se fortsättningen på Män som hatar kvinnor.

Från hallen in i köket…

Från köket ut i hallen, och en nyfiken trasselsudd

Från köket mot vardagsrummet, där har det tidigare varit en vägg med dörr i…

Det ”förlängda” vardagsrummet. Tidigare har det varit två rum, kontor och vardagsrum. Nu är det endast ett rum…

Herr K räknade på golvvärmen igår och konstaterade att kök + vardagsrum numera är 47 kvm tillsammans. Perfekt. Jag har alltid velat ha stora sällskapsytor!

Motionen lyste med sin frånvaro igår. Hade prinsessans kompis på besök, som skulle skjutsas till ridning. Så jag tillbringade en hel timme i stallet, snosandes på mjuk hästmule. Åååååhhh, vilken abstinens det ger. Jag blir så sugen på att ta upp ridningen igen… men just nu finns ingen tid för det. Att lägga på ytterligare en aktivitet när vi står mitt i en köksrust skulle garanterat bara föda en massa stress. Så tills vidare ägnar jag mig åt att drömma.

När prinsessan nattats igår, passade jag på att lägga mig på sängen för att kolla på några gamla vänneravsnitt… och väcktes i morse av herr K. Jag somnade som en stock och har sovit som en stock hela natten. Skönt, men som sagt – ingen motion direkt.

Tokpeppad efter vännen T’s kommentar under inlägget Motion, ska jag numera försöka redovisa min motion här. Vem vet, det kanske gör att jag kommer ut lättare. Igår sprang jag iaf 6 km på 32 min. Inte någon mirakulös tid på något sätt, men jag tog mig ut och det kändes bra.

Nästa vända jag springer ska jag banne mig göra det på mindre än 32 min. Så det så.

Idag kommer hantverkarna och börjar riva väggar hos oss.
Eftersom vi inte har någon riktig ritning på hur vi vill ha det får man lösa det bäst man kan… Eller vad sägs om följande?

Japp, den här väggen ska rivas

En liten förklaring till hur dörrhålet till köket är tänkt

Skiss på dörrhålet till köket…

Efter semestern, när jag skulle hälla i mig i mina jeans, kunde jag raskt konstatera att semester med god mat och dryck inte gör några underverk för figuren. Därför bestämde jag mig för att första arbetsdagen även innebar första dagen på mitt nya liv. Jag har med andra ord rört mycket mer på mig än vad jag gjorde innan och under semestern. Inte för att jag kan påstå att jag märker något på jeansen, för jag tycker fortfarande att magen väller ut lika mycket. Men däremot märker jag det på konditionen. Idag har jag varit ute och sprungit med kollegan E och vännen Guldlock. Döm av min förvåning när jag hela första 1,5 km tycker att det går så lätt… jag fick behärska mig för att inte ta ut stegen och springa fortare. Det var en så fantastiskt skön känsla att märka att träningen har gett resultat. Dessvärre tar jag inte tid på mig själv så jag kan inte säga om den totala tiden har sjunkit… kanske dags att börja göra det. Hur som helst, dagens löpträning har gett mersmak och blodad tand. Nu jäklar ska formen bli bättre. Så det så

Det går framåt, även för lata familjen K. Just nu har vi två sovrum mer eller mindre färdiga. Inga gardiner upphängda och en skarvsladd som ska monteras. Men annars kan man se det som klart, tycker jag. Om en vecka kommer snickarna och börjar riva ut väggarna på nedervåningen. Då kommer jag verkligen att få veta hur det är att leva i en rust. Det kommer bli kaos. Kök och vardagsrum ska renoveras på samma gång och dessutom vill en sysslolös målare komma och ta tag i väggarna i trapphuset. Så mina vänner, om jag kommer vara vresig eller bete mig konstigt den närmaste tiden, så lovar jag dyrt och heligt att jag menar inget med det. Jag är garanterat bara in i helvete less på oordning och kaos. Jag lovar dessutom att kompensera det när rusten är klar. Då ska jag banne mig ha en riktigt tjejfest här hemma. Hoppas ni står ut med mig så länge.’

Kram