Anna-lena’s blogg

Vilket ljuvlig väder. Jag älskar sådana här dagar!!!

Igår var jag och prinsessan ner en ”snabbis” på stan… slutade med en ansiktscreme, ett par vita jeans och en orange skjort-tunika till mamma och en rosa kjol till prinsessan.

Idag var hela familjen ner på stan igen… ytterligare en ”snabbis” som slutade med ett par jeans till herr K, ascoola skor till prinsessan och ett par ballerina med vristrem till mamma.

Prinsessans nya Pumaskor!

Mammas nya ballerina, med vristremmar.

Som sagt, jag älskar dagar när solen skiner från klarblå himmel, jag får njuta av lite ”onödig” shopping… och dessutom har jag tillbringat en timme i solstolen med senaste numret av Glamour. Kan det bli bättre??? Kanske, men det har jag snart åtgärdat – jag ska få mig en kall öl, serverad av min älskade man…

Ha en fortsatt trevlig helg!

Det är mycket nu.

• Exjobb som håller på och färdigställas.
• Jobbintervjuer… varit några nu, bara att hoppas att de leder till nåt.
• Börjar sommarjobba på måndag
• Begravning på tisdag
• En till intervju på onsdag
• Ett hem som håller på att förfalla
• Två hundar, varav den ena KRÄVER total uppmärksamhet.
• En liten prinsessa som lärt sig cykla, kan även starta och stanna själv numer.
• Motionsminuter som jag inte hinner skramla ihop… eller med lite tur, kanske jag gör det ändå.
• Fint, för att inte säga ljuvligt väder ute – då vill inte jag sitta inne framför en dator.

Snart är det bättre… då slipper jag iaf ex-jobbet

… Iaf när det gäller motionerandet. Har redan hunnit med 25 minuter, från svärföräldrarna och hem igen. Även om 25 minuter inte direkt är någon jätteprestation så är det iaf mycket bättre än förra veckan.

I lördags stod jag och krängde prylar på loppis, 600 kr plus gick jag på det. För saker som jag ändå hade tänkt slänga i första bästa container. Sen var det tänkt att jag skulle vara ensam hemma hela helgen… men det tröttnade jag på rätt snabbt, så efter loppisen åkte jag upp till familjen i Leksand. Ljuvligt väder, trevligt sällskap gjorde att min helg blev helt kanon.

När det gäller utmaningen, i motionsminuter så höll det på att spricka redan första veckan. I fredags hade jag inte en enda minut tillgodo, så jag tog en promenad till svärföräldrarna och tillbaka = 40 min. Men på lördagen blev det inte en enda minut igen. Villet betydde att jag hade 80 minuters motionerande kvar tills igår… Passade då på att gå ett varv med hundarna i eljusspåret ovanför campingen, men det tog bara en timme… alltså hade jag 20 minuter kvar när jag kom hem från leksand – sent igår. Tro det eller ej, men när söndagsfilmen på trean slutade 23:30, drog jag på mig jackan, släpade med två trötta hundar och knatade ut. Med fem minuter till godo kom jag in… så förra veckan hann jag faktiskt med 125 minuter, även om det var på hyttefyret.

Idag när jag kom hem väntade en mycket glad överraskning på posten. Det var ett brev från högskolan som berättade att jag har tilldelats stipendie från Percy Barneviks stipendiefond. Så vansinnigt kul, och jag är så sjukt stolt över mig själv.

Då har man vinkat av familjen… eller iaf stora delar av den. Trasselsudden är kvar hemma med mig. Herr K, Prinsessan och primadonnan sitter nu i bilen på väg till husvagnen i Leksand. Jag ska vara hemma och kränga lite prylar på loppis i morgon och försöka ägna resten av tiden till ex-jobbet. På söndag är familjen tillbaka igen.

Men först ska jag försöka vara hurtig och knåpa ihop iaf några av de hett efterlängtade motionsminuter, som utmaningen mellan mig och Hanna kräver.

I fredags kunde jag konstatera att min viktuppgång verkar vara här för att stanna… Hanna lämnade då en utmaning bland kommentarerna.

”Jag håller med. Jag skulle inte heller klara mig utan ris eller pasta…det är liksom hörnstenar i mina matvanor.
Men vi kanske skulle köra en ny utmaning med motionsminutrar. Hehe.
För mina kläder skulle uppskatta att inte bli så utträngda här hemma.

Kommentar av Hanna 18 maj 2008 @ 3:47 pm”

Jag kan meddela att härmed är utmaningen antagen. Men för att jag ska ha en chans att komma igång, utan att missa allt för mycket i början… så startar vi med 120 minuter i veckan. För att få tillgodoräkna sig motionsminuter krävs det minst 20 minuters sammanhängade motion.

När vi har klarat av några veckor med 120 minuter, kan vi öka till 180. Det vill säga utmaningen ökas allt eftersom.

Det var reglerna – mycket demokratiskt bestämda, av mig själv!

Den som vill får gärna vara med… Vem som helst är välkommen.

Min utmaning har visserligen kunnat starta bättre, eftersom jag har en förkylning på G i kroppen… men innan söndag ska jag ha skrapat ihop 120 min.

Igår morse, hade herr K och prinsessan sovmorgon. De skulle äta frukost tillsammans innan jobb respektive dagis. Innan jag åkte till skolan kom dock prinsessan ner, klädd och klar – med en stor blå tuschfläck på tröjan. Varvid jag frågar ”vad har du gjort på tröjan?” Svaret jag fick, löd: ”Det är blåbär, och det är svårt att få bort.”

Hon är fem år och börjar redan hitta på bortförklaringar… när hon är tonåring, kommer hon lura mig och herr K till månen och tillbaka. Flera gånger om.